Politisk kyrka?

I flera tidningar, bl.a. KT, Dagen, SVD, rapporterar att Svenska kyrkans ärkebiskop kritiserar regeringens agerande i fråga om Palestinas medlemskap i UNESCO. Inlägget är tydligt och distinkt, det är ingen tvekan om var Wejryd står i sakfrågan.
Man önskar att hans uttalande i teologiska och kyrkliga frågor skulle vara lika tydliga och värna det som kyrkan står för enligt portalparagrafen i kyrkoordningen. Sådana utspel kommer emellertid inte ofta. Kanske är det roligare att vara (parti)politiker än att axla det teologiska ansvaret?

Långvarig träta

Brita Häll skriver ledare i kyrkans tidning med bl.a. följande ord:
"En annan sak vi känner igen från decennier av bråk om kvinnliga prästers vara eller icke vara är anklagelserna om inskränkthet kontra anpasslighet. Antingen är man bibeltrogen eller så är man bibelotrogen? Att alla i Svenska kyrkan kunde tro varandra om att ha grundat sin övertygelse i uppriktig teologisk begrundan, det vore en nåd att stilla bedja om. Och kan man inte låta bli att misstro sin meningsmotståndare, håll respektfull ton ändå!"
Man kan undra över flera saker i relation till det ovan sagda. Det är ju inte så att intrycket av tunga teologiska argument ter sig som de avgörande i fråga om dessa båda beslut. I båda fallen fattades besluten först i riksdagen och därefter svansade kyrkomötet efter.
Avgörande argument i debatten har ju inte varit vad Skriften och kyrkans förståelse av Skriften, och inte heller i relation till andra kyrkor i världen. Snarare är det ett oändligt tal om jämställdhet och liknande ideologiska argument som förs fram. Som om vi vore mer jämlika inför Gud och varandra genom dessa beslut!
En teologisk debatt som inte tar deltagarnas samvete på allvar förtjänar inte att kallas teologisk. I kyrkans sammanhang skapar majoritetsbeslut med efterföljande repressalier och hinder i tjänsten inte någon grund för långsiktigt god ton i debatten.
Man kan också lyfta fram den långa rad av svikna löften från kyrkoledningens sida gentemot dem som sått kvar i kyrkans gamla uppfattning.
Kort sagt: mobba en människa och kräv respekt tillbaka!

Liberal demokrat?

Karin Långström Vinge har i ett blogginlägg med titeln Backlash för Frimodig kyrka fört ett för en liberal demokrat intressant resonemang.
Karin Långström Vinge sitter i Kyrkomötet för Folkpartister i Svenska kyrkan (FiSK) som har oklara kopplingar till moderpartier vars namn de använder.
Nu motiverar hon ett generellt yrkesförbud för en grupp vars gemensamma nämnare är en övertygelse i en teologisk fråga med oklart belagda incidenter i historien: "motståndare till prästvigda kvinnor [har] gjort både arbetsrättsliga, praktiska och etikettsmässiga övertramp".
Förutom att resonemanget bygger på att Långström Vinge har icke redovisade uppgifter om dessa övertramp som, om resonemanget ska hålla, har skett före hennes tid som präst. Det framstår inte som bevisat att så har skett och framför allt inte att just denna, av Långström Vinge utpekade och etiketterade grupp, skulle ha betett sig värre än varje annan tänkbar grupp som inte har drabbats av yrkesförbud. Skulle man inte kunna hävda att ett antal representanter för ämbetsreformen har betett sig så illa att alla förespråkare borde nekas vigning?
Byt ut "motståndare till prästvigda kvinnor" mot "folkpartister", "befrielseteologer", "HBT-vänliga präster", "feministteologer", eller "invandrare" i resonemanget och hör hur det låter. Knappast värdigt en demokrat.
Dessutom kan fråga sig om det är förenligt med Folkpartiets liberala ideologi att låta en grupp i nutid vara diskriminerad eller belagd med yrkesförbud p.g.a. skeenden som utspelat sig långt innan vissa av dem var födda. Varför ska unga prästkandidater på 2000-talet nekas prästvigning för att somliga anser att deras meningsfränder misskött sig på 80-talet?
Ovanstående resonemang mynnar ut i att Frimodig kyrka borde agerat mer taktiskt!? Som om chansen att processen skulle bli särskilt annorlunda om "alla sitter still i båten".
Vet Folkpartiet vad dess kyrkopolitiska gren håller på med?
KT, Dagen

Utvecklingen i Svenska kyrkan

Efter ett långt uppehåll i bloggandet kan jag nu inte låta bli.
Mars månad 2011 kommer kanske att ses som en historisk månad för Svenska kyrkan när dess historia ska skrivas i framtiden. Det första skälet är att Sofia församling i Svenska kyrkan anställde en imam för tjänst på Fryshuset. Man menar sig kunna göra undantag i kyrkoordningens krav på att anställa endast medlemmar eftersom imamen inte skulle arbeta i församlingen med gudstjänster. Det dröjde dock inte länge förrän församlingens hemsida toppades av rubriken "Svenska kyrkans första imam invigs på söndag".
Några dagar senare annonserade fryshuset ut den första fredagsbönen ledd av den nyligen anställde imamen.
Detta orsakade naturligtvis en storm i medievärlden och bloggosfären (vem trodde inte det?) som ledde till att anställningen flyttades från församlingen till fryshuset, men tjänsten finansieras fortfarande av församlingen.
En av imamanställningens tillskyndare har dessutom hunnit med att starta ett Facebook-upprop mot en stiftelse i Västerås stift. Eftersom mässorna i stiftelsens kapell leds av kaplanen som är man är kvinnor per definition inte välkomna till stiftelsen, lyder argumentationen. Stiftets biskop har i direktsänd TV fått demonstrera den icke-episkopala kyrkan i funktion.
I de två senaste numren av kyrkans tidning har två webbdebattartiklar (24/3 och 31/3) av en präst publicerats. De handlar om centrala delar av kyrkans undervisning och förkunnelse, om Jesu försoningsgärning. Utgångspunkten är några fastepsalmer som anses otidsenliga och som därför bör avskaffas liksom alla förkunnelse i dess anda. Kyrkan bör inte lära ut Jesu död till försoning för våra synder utan nöja sig med att Jesu övriga undervisning är god och att Gud är kärlek.
Eftersom skribenten är präst i Västerås stift kommer samme stiftschef att få detta ärende på sitt bord. Spännande att se om han ser sig själv som lika maktlös när det gäller urvattnad liberal teologi.
Jag kan inte annat än se ett tydligt samband mellan nedtoningen av Jesu person och verk och anställningen av en imam. Om skribenten i kyrkans tidning har rätt är det endast gradskillnader mellan kyrkans tro och islam. Om Jesus är sann Gud och sann männika och dog till försoning för våra synder är det en artskillnad mellan de bådas tro.

Demokrati?

På flera håll bildar nu (M) och (S) allianser i kyrkopolitiken. För den som mest lever med i den allmänpolitiska debatten eller lyssnade på valrörelsen måste detta te sig som märkligt. Helt plötsligt är dessa två motpoler i svensk politik såta vänner genom att man utsett en gemensam motståndare i de obundna grupperna.

Om deras ytliga analys av skillnaderna skulle stämma är det ju helt naturligt att resonera så. Men frågan är om det verkligen är de obundna grupperna som driver på elitkyrkan. I många beslutande församlingar inom Svenska kyrkan sitter präster som är etablerade i de stora partierna. Är inte detta eliten?

I valrörelsen hävdades det ofta att partierna behövs för den ideologiska breddens skull. Det visar sig nu vara så att de själva inte tror detta. I kyrkan gäller andra frågor än i riksdagen. Det är ett viktigt skäl för att kyrka och stat inte ska styras av samma politiker-elit.

Utträden

Många tidningar rapporterar nu om att utträdena ur Svenska kyrkan åter ökar. I DN och Dagen sägs att utträdena inte påverkats av höstens kyrkomöte och att utträdena är jämnt fördelade över året, medan man i Kyrkans tidning får reda på att 40 706 av 71 783 utträden totalt under året skedde i september och oktober. Man undrar vem som försett DN och Dagen med information. Kanske någon "informatör" på Kyrkans hus i Uppsala vars uppgift är att släta över och dämpa?

Politiska partier i kyrkovalen?

I en debattartikel i Kyrkans Tidning ställer Elsa Löfgren raka frågor om de allmänna partiernas medverkan i kyrkovalen och i Svenska kyrkans beslutande organ. Hon vill ha debatten nu och inte i valrörelsen, trots att det är i valrörelsen som det finns störst chans att nå fram med en sådan debatt.

Den första frågan är om bara en elit ska styra? Det är då märkligt vilka komplex de förtroendevalda från (S) ofta uppvisar. Tillhör inte (S) eliten i Sverige? Är alla kandidater i de obundna grupperna överlägsna (S) kandidater? Det är hög tid att lägga skenargumentet "elit-styre" åt sidan, även om det kan kännas smickrande att ni i (S) ser så på de obundna kandidaterna.

Den andra frågan frågan är om det är ärligare att kalla sig opolitisk. Det är det givetvis inte. FiSK och kr. och MiSK är bara spel för gallerierna. Det oärliga är att (S) och (M) som har ordförande i sina nomineringsgrupper som inte är medlemmar i Svenska kyrkan ändå ställer upp. Det är oärligt mot väljarna!

Att valdeltagandet skulle minska om (S) inte längre ställer upp i de kyrkliga valen är en ren spekulation.

Varje förtroendevald i Svenska kyrkan har fått ett förtroende att verka för kyrkans bästa. Poängen är att man ska vara fri att göra det och inte styras av ett sekulärt partis ideologi och partipiska.

Alternativet är att Svenska kyrkan likt alla andra kända trossamfund i hela världen sköter sin interna demokrati utan allmänpolitiska partier. Det är inget konstigt

Gardell och det fria ordet

Så har då Jonas Gardell blivit nekad att spela in TV-program i Peterskyrkan och Sixtinska kapellet, enligt GP.

Själv menar Gardell att katolska kyrkan "styr och ställer med det fria ordet". Det är märkligt hur han lyckas vända det. Skulle yttrandefriheten vara kombinerad med en slags uthyrningsplikt? Ett kyrkorum är avskiljt för gudstjänst, det är bra att någon ännu förstår att det bör få konsekvenser för vad rummet upplåts till.

Gardell uppger själv att programmet ska vara "lite blasfemiskt", och så undrar han varför inte kyrkorna upplåts för honom!

Wejryd ska slåss!

"Jag kommer att slåss för väjningsrätten" säger ärkebiskop Wejryd, enligt KT. Problemet är bara att han inte har några vapen att slåss med. Prästerna är lokalanställda och de lokala kyrkoråden är arbetsgivare i juridisk mening. Svensk lag gäller över Svenska kyrkans kyrko(o)ordning.

Klarsynt om medias rapportering

Douglas Brommesson skriver analytiskt och intressant om medias rapportering av beslutet om äktenskapet i kyrkomötet i Kristianstadsbladet och Ystads allehanda.
Om kunskapen i kyrkliga frågor bland journalister varit jämförbar med sakkunskapen i fråga om politik, ekonomi eller idrott, så hade sakfrågan kunnat belysas. Som det nu är, blir media oftast en megafon för de liberalare krafterna i kyrkan.