Karin Långström Vinge har i ett blogginlägg med titeln Backlash för Frimodig kyrka fört ett för en liberal demokrat intressant resonemang.
Karin Långström Vinge sitter i Kyrkomötet för Folkpartister i Svenska kyrkan (FiSK) som har oklara kopplingar till moderpartier vars namn de använder.
Nu motiverar hon ett generellt yrkesförbud för en grupp vars gemensamma nämnare är en övertygelse i en teologisk fråga med oklart belagda incidenter i historien: "motståndare till prästvigda kvinnor [har] gjort både arbetsrättsliga, praktiska och etikettsmässiga övertramp".
Förutom att resonemanget bygger på att Långström Vinge har icke redovisade uppgifter om dessa övertramp som, om resonemanget ska hålla, har skett före hennes tid som präst. Det framstår inte som bevisat att så har skett och framför allt inte att just denna, av Långström Vinge utpekade och etiketterade grupp, skulle ha betett sig värre än varje annan tänkbar grupp som inte har drabbats av yrkesförbud. Skulle man inte kunna hävda att ett antal representanter för ämbetsreformen har betett sig så illa att alla förespråkare borde nekas vigning?
Byt ut "motståndare till prästvigda kvinnor" mot "folkpartister", "befrielseteologer", "HBT-vänliga präster", "feministteologer", eller "invandrare" i resonemanget och hör hur det låter. Knappast värdigt en demokrat.
Dessutom kan fråga sig om det är förenligt med Folkpartiets liberala ideologi att låta en grupp i nutid vara diskriminerad eller belagd med yrkesförbud p.g.a. skeenden som utspelat sig långt innan vissa av dem var födda. Varför ska unga prästkandidater på 2000-talet nekas prästvigning för att somliga anser att deras meningsfränder misskött sig på 80-talet?
Ovanstående resonemang mynnar ut i att Frimodig kyrka borde agerat mer taktiskt!? Som om chansen att processen skulle bli särskilt annorlunda om "alla sitter still i båten".
Vet Folkpartiet vad dess kyrkopolitiska gren håller på med?
KT, Dagen
