Jag noterar med visst hopp att högskoleministern agerar i relation till den villrådighet som brett ut sig efter högskoleverkets senaste granskning av de teologiska utbildningarna i vårt land.
Det finns ett par frågor som gör att det bränner till lite extra. I nuvarande lagstiftning ska universitet och högskolor vara "konfesionslösa" vilket innebär att man inte får ställa konfessionella krav vid anställning av personal och vid rekrytering av studenter. Vidare ska konfessionella inslag inte förekomma i undervisningen.
Detta är egentligen nonsens eftersom alla människor har en konfession och även den i Sverige utbredda agnosticismen är en konfession. Skulle principen Sverige har verkligen tillämpas i hela dess vidd vore utbildning omöjlig.
Utvecklingen vad gäller teologisk utbildning i Sverige har gått snabbt. Under första halvan av 1900-talet var prästvigning i Svenska kyrkan ett krav för att bli professor vid de statliga universiteten! Då var det alltså inte fråga om förbud mot konfessionella krav vid anställningar!
Det som gör att frågan blivit brännande nu är att Bologna-processen ställer krav på integrerad teori och praktik i högskoleutbildningarna. Om man studerar till läkare bör man under studietiden praktisera på klinik, vilket inte är så svårt att se fördelarna med. Om man läser til präst bör man likaledes göra praktik i församlingsverksamhet. Men vem vill ha en praktikant som predikar i strid med vad kyrkan tror och bekänner? Alltså känner studenterna av konfessionskrav i praktiken även om de saknas i teorin.
Det är dags att inse att den svenska pluralismen och agnosticismen är konfessioner som inte borde ha monopol. Formulera om högskolelagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar