Gert Gelotte

I en krönika på ledarsidan i dagens GP skriver katoliken Gert Gelotte om Svenska kyrkans inre angelägenheter. Det är inte första gången, det är ett av hans favoritämnen.
Givetvis försvarar han kyrkovalet i nuvarande form och gläder sig åt att de konservativa grupperna inte gick fram mer. Det kan han givetvis göra.
Men, hur ser han egentligen på sin egen roll? Menar han sig föra Stockholms katolska stifts talan i en ekumenisk relation? Det skulle knappast Arborelius tillåta.
Nej, han ger nog bara uttryck för sin egen personliga åsikt. Det är rätt intressant att katoliken Gert Gelotte anser sig veta vad som är bäst för den lutherska Svenskan kyrkan.
Och partipolitiseringen lovsjunger han och får det med tveksam historieskrivning att låta som om det har varit kyrkans styrelseskick i alla år. Det stämmer helt enkelt inte.
Att Gelotte landar där han gör beror på att ideologi för honom är överordnad teologin. Ett ganska vanligt misstag i våra dagar.
Kyrka och samhälle är inte samma sak. Därför behöver valsystemet inte heller vara så lika. I det offentliga går det 50 anställda per förtroendevald, i Svenska kyrkan två förtreondevalda per anställd! Det är värt att begrunda innan man lovsjunger denna stora och kostsamma apparat. Fast det är ju klart, Gelotte är ju inte med och betalar.
Då är Koskinens analys av valdeltagandet mycket sundare. Kyrkovalet tar enormt mycket energi och pengar i anspråk från kyrkan som verkligen har annat att brottas med. Värva lärjungar t ex.